Massage

Visst är känslan underlig när det gör ont och är skönt samtidigt.

Två gånger har jag nu varit på Tui Na terapi och fått massage. Första gången var för två veckor sedan och jag hade ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Vanlig massage har jag varit på och visst gör det ont och visst är det skönt samtidig. Men den här massagen var lite annorlunda. Min axel fick första och största prioritet och hon tog i så mycket som jag tillät. och det blev en del. Massagen blandas med akupressur på speciella punkter. Det gör ont ibland och inte alls ibland. Det har säkert sina förklaringar men jag vet inte vilka. En avslutande Gua Sha (skrapningsmetod) var något rent infernaliskt smärtsamt. Och min arm såg inte så vacker ut efteråt.wp-1475774662730.jpg

Idag var det dags för session nr 2. Lite annan prioritering då jag fick mer massage på axlar och nacke där jag är super stel och öm. Gua Sha på ryggen istället så nu är den röd och fin. Flera punkter längs ryggraden gör jätteont, och när jag fick lite avslutande behandling på framsidan av benen så började tårarna trilla. Två punkter på underbenen gjorde så ont att jag knappt stod ut. Det visar på obalanser i kroppen och det blir kanske lite annan behandling nästa gång pga detta. Nu är det lite att fundera kring kosten och se om det går att förändra något som får mig att må bättre. IFD-kost inflammationsdämpande livsmedel är ett alternativ jag funderar på. Det blir att ta små, små steg här så att det inte blir för jobbigt med omställningarna nu när jag samtidigt ska börja jobba med kartläggning och söka jobb.

Kramizz på er
Kerstin

 

Annonser

Reflektion och insikt

Det är ganska starkt att komma till insikt om att det man gjort i tre månader kanske har förändrat ens liv. Jag vågar väl inte riktigt tro på det ännu men jag får bevis på bevis för att det kanske är så. Den 11 mars började jag och maken på Runacademy i Malmö. Det skulle bli löpning och träning varje tisdag i 13 veckor plus två extra pass. Tidigare har jag försökt mig på att träna löpning lite till och från. Startat så smått med några minuter under promenader och ökat på efterhand men blivit dålig i fibron och tappat gnistan. Börjat om från början igen några gånger. Men nu har jag i princip sprungit 1-3 gånger i veckan sedan dess. Och jag mår jättebra.

Ett av bevisen jag fått på att det är bra för mig fick jag den 17 maj när jag insåg att jag inte hade problem med värk och trötthet, trots att jag dagen innan satt på Arenan i Helsingborg i 6 timmar. Tidigare skulle en sådan dag sitta kvar i kroppen både dagen efter och nästa dag. Men dagen efter var jag först en vända i systugan, sedan städade jag garderoben och därefter gjorde jag veckans styrkepass och dammsög kök och hall. Allt det hade jag inte klarat på en dag i början av mars!

Varför det går nu och inte har gått innan har jag ingen aning om. Det är ju i och för sig inte säkert att detta håller, det kan bli bakslag och återgång till trötthet och värk men det känns som om jag inte kommer att ramla ner så långt och så hårt som tidigare. En anledning till att det går kanske är att jag inte längre är rädd för smärtan. Tidigare var jag rädd för träningsvärk eftersom jag hade värk hela tiden. Men jag har lärt mig att stå ut med träningsvärken och jag vet att den försvinner. Min ”fibrovärk” är inte relaterad till träning och kommer när som helst utan någon som helst anledning. Men träningsvärken kommer av att jag tränat och utsatt musklerna för arbete. Den gör ont men är övergående. Den överskuggar ”fibrovärken” och förvärrar den inte. Jag har alltså inte både ock utan bara träningsvärk när jag har träningsvärk. Träningsvärken är övergående och jag vet att musklerna blir starkare av den alltså kan jag acceptera den. Fibrovärken verkar lindrigare i förhållande till träningsvärken och tröttheten har definitivt minskat i takt med att träningen har ökat. Det fungerar så för de flesta människor, har jag hört, och nu vet jag att det fungerar även för mig.

Träningen på Runacademy i Malmö har också varit så inspirerande och rolig att jag riktigt längtat dit även om jag vet att det är tufft och jobbigt. Jag kämpade på varje gång och missade inte ett ända pass.

Att jag blir starkare och får mer kondition märks också både på träningarna där och här hemma. Som exempel kan jag nämna att jag sprang 4 km fram och tillbaka på en cykelväg när vi hållit på i 3 veckor och den tog 43 minuter. När vi varit igång i 10 veckor sprang jag en ny runda på 4 km som var lite mer utmanande med backar och många svängar och den tog 33 minuter!

Jag har också deltagit i två lopp, Vårruset och Lundaloppet. Två lopp på vardera 5 km inom loppet av en vecka.
Ifjol sprang jag Vårruset, mer otränad än i år och tog 42 minuter på mig, i år tog det 39! Jag ser fram emot att springa 6,1 km på Marknadsrundan i Hörby, förra årets tid: 52,05. Att springa lopp ger mig motivation och ett resultat som syns och räknas. Även om jag mäter alla mina rundor både i tid och meter så är det ändå mer inspirerande, motiverande och kul att springa lopp.

En milstolpe för många är just att springa milen. Det var också målet en söndag i april tillsammans med Runacademy. Den söndagen gjorde jag flera framsteg. Sprang 25 minuter i ett sträck, sprang/gick 1 mil och hade ett medeltempo under 9 min/km. Det innebar att jag sprang mer än jag gick. Vi la in 1 min gång efter 3 min löpning. Vi = min egen ledare på rundan Sarah och jag. De andra två tjejerna som skulle springa 1 mil gick väldigt lite och sprang mest och hade sällskap med en annan ledare. Det var även en grupp som sprang 1,5 mil och en som sprang 2 mil. Mannen min gjorde 2.

Det blir mycket fokus på tider och sträckor men det är ju ett sätt att mäta framgång. Min framgång kan jag också mäta i arbetstid och ork.
Jag har sedan jag började springa orkat jobba mer. Jag har sjukbidrag på 25 % och ska egentligen kunna jobba 6 timmar per dag men det har jag inte orkat på länge. Men nu orkar jag nästa med det, utan att för den skull sitta orkeslös och värkfull på kvällarna som jag gjorde tidigare när jag försökte jobba så mycket. Det är nog den största vinsten!!

Jag tycker det ska bli spännande och se hur det blir till hösten när våra danskurser börjar igen. Om denna träningen håller  och jag har mer ork så blir det kanske roligare och lättare med de kvällarna också. Men det visar sig väl.

Idag blev det mycket text och inga bilder men jag var tvungen att skriva av mig.

Kramizz

Är man mer känslig pga fibron

Eller har jag bara otur? I lördags hade vi surströmmingsskiva. Ja, skåningarna lär av norrlänningarna. Och festen inleds enligt tradition med bowlingturnering. Andra eller tredje slaget jag gör så hugger det till i vänster höft. Och sen var det till att slå med raka ben och minimal pendling. Det gick att göra men om jag glömde mig och tog de riktiga stegen så gjorde det grymt ont. Kvällen blev trots det lyckad och gästerna verkade trivas.
På måndagen ringde jag sjukgymnastiken och fick en tid på eftermiddagen. En disk som bråkar igen. Har haft diskbuktning tidigare men denna gången var det nog lite högre upp och det påverkar vänsterbenet så att jag inte kan lyfta det när jag står på högerbenet och jag kan inte heller lyfta underbenet när jag ligger på rygg med kudde under knät. En mycket mysko känsla när det känns som om benet väger 100 kg när man försöker lyfta det. Nu har jag fått en TENS apparat att ha på ryggen och benet. ”TENS, Transkutan Elektrisk Nervstimulering, är en metod för smärtlindring som bygger på stimulering med svaga elektriska strömmar. En batteridriven apparat överför via ledningar ström till plattor som sätts på kroppen. Metoden används vid både akuta och långvariga smärttillstånd.” Känns faktiskt riktigt bra när de sitter på ryggen. När jag ska ha dem på benet så är det en annan inställning och det känns lite mer. Det är också lite mer i vägen när man rör sig. Tre gånger om dagen ca 30 minutr per gång ska den sitta på benet så det är bara att kämpa på.

Ett experiment!

När jag vaknade idag var jag allt annat än pigg. Kroppen var som om den var bedövad. Så är det tyvärr ganska ofta men det var länge sedan sist. Trodde att kanske min träning skulle hålla det borta. Men inte då.

Trots det så tog jag mig ut i kväll och sprang enligt mitt schema. Tänkte att om jag inte orkar springa så kan jag i alla fall cykla och gå.

Tog cykeln till skogen och började gå. 13 minuters uppvärmning. Sedan var det 4 minuters löpning, 3 minuters gång och slutligen 3 minuters löpning.

Jag klarade det!!!! Hoppas nu bara att det inte kommer ett bakslag i morgon och gör mig ännu sämre än idag. Det är första gången jag trotsar kroppen och ger mig ut och motionerar även om kroppen säger att jag inte borde.

Lite bakgrund

Kanske inte alla vet vad fibromyalgi är men jag tänker inte komma med en medicinsk undervisning om vad det är. Men för mig är det en sjukdom som fram till nu har styrt mitt liv ganska mycket.

Jag fick vid 19 års ålder konstaterat att jag hade RA faktor. Dvs det fanns risk för att jag skulle utveckla reumatism. Jag hade lite ont i handleder, fingrar och knän. Det höll sig tack och lov till lite smärta och några svullna leder fick jag aldrig. Efter att jag fått min två pojkar vid 22 och 24 års ålder drabbades jag av mer smärta, men den var inte så koncentrerad till lederna och vid besök på reumatologen sa läkaren att det inte var något som hade med reumatism att göra.

En arbetskamrat hade hört talas om Fibromyalgi och när jag letade fakta om det så stämde det mesta. Jag fick tid hos en privatläkare som skickade remiss till smärtkliniken och jag fick konstaterat att jag hade fibromyalgi.

Nu började ett sökande efter smärtlindring, akupunktur, vattengymnastik, starka smärtstillande tabletter m.m. Var sjukskriven på halvtid och jobbade som kontorist den andra halvan dvs 20 timmar i veckan. Det var mycket tider att passa, barn skulle lämnas och hämtas på dagis, tid hos sjukgymnast och en man som jobbade inom lantbruk där arbetsdagen inte är slut bara för att klockan är fyra eller halv fem.

Många dagar gick jag knappt ur sängen och mat till barnen var det som var prio ett de dagarna. Min man kom ofta hem till ett hus som varken var städat eller iordning och mat fick han fixa flera dagar i veckan trots att jag var hemma hela dagen eller slutat tidigare än honom.

Jag orkade inte hålla igång med någon form av träning och sådan träning där man anmäler sig och har fasta tider att gå på passade inte mig eftersom jag kunde ha för ont den ena gången och vara för trött nästa.

Men jag skötte för det mesta mitt jobb och det var det som fick prioriteras, man måste ju få in pengar till huslånet och maten!

Nog om detta för idag. Jag återkommer med mer bakgrund en annan dag

Löpning och fibromyalgi

Jag har fibromyalgi och har haft det i snart 20 år. Livet går upp och ner när man har fibro och det har tagit lång tid för mig att acceptera det och att lära mig leva med det. Men nu är jag i ett förändringsstadie, jag har börjat löpträna. Tänkte att jag i denna blogg skulle dela med mig av mina erfarenheter och ha den som en dagbok över hur det går med träningen. Ibland kommer jag också att blogga om livet i största allmänhet. Livet med man, jobb, vuxna barn, hundar och annat som känns meningsfullt eller meningslöst.